huvudbild_fantasi
artikelbild1_fantasi artikelbild3_fantasi
hogerbild2_fantasi

Så utvecklas ditt barns fantasi

{ Lärande }februari 10, 2014

Låt ditt barn gå all in och spinna loss totalt i leken, ett viktigt steg på vägen mot fantasi, kreativitet och social förmåga. Välkommen till barnets magiska värld!

Barn är fantastiska konstnärer ända tills de kommer till skolan och läraren säger vad de ska måla, säger Lillemor Jakobson, entreprenör och chefsdesigner på BabyBjörn. Jag träffar henne i ett helt annat sammanhang, men Lillemor kan inte låta bli att prata om barns fantasi och den speciella känsla som barnen ofta har till leken, naturen och omvärlden. Själv har hon vigt hela sitt arbetsliv åt mönster och textilier på världens mest sålda bärsele – och visst har hon en poäng. Det vet alla som någon gång studerat ett barn som målar med fingerfärg eller smuttat låtsaskaffe i en dockservis under ett köksbord. Allt är möjligt i barnens värld och det är ju det som är så häftigt. En pappkartong blir ett slott och en enkel skurborste en fantastisk häst.

Men när börjar barnets fantasi att utvecklas? Vi har tittat närmare på hur barnets fantasi märks i olika åldrar. Enligt barnpsykologerna börjar barnets fantasi utvecklas runt ettårsåldern och det kan man märka inte minst genom leken, som i många andra åldrar. Bland annat är det för ettårsbarnen spännande att imitera andra barn, ofta leker de intill varandra på samma sätt utan att för den skull umgås i leken. Så småningom, närmare tvåårsdagen, får färg och form en ökad betydelse, vilket märks i lekarna. Kanske blir de röda klossarna mer intressanta och får bo i en låda, medan de blå får bo i en annan och så vidare. En detalj som också rimmar med tvååringens uppseendeväckande ordningssinne!

Tvååringen låtsaspratar
Tomas Rahm är förskolepsykolog i Stockholm och en av dem som bidragit med kunskap kring flera av Föräldrar & barns artiklar om psykolgi och utveckling. Han berättar att tvååringar till skillnad från ettåringar kan föreställa sig en sak utan att behöva se den och kanske viktigast av allt: Tvååringen kan låtsas och även begripa att man kan göra en sak som inte är på riktigt, till exempel låtsasprata i telefonen eller lägga sig på en kudde och låtsassova.

Det är med andra ord när barnet är runt 2 år som de första låtsaslekarna kommer in i bilden, kanske ska dockan sova i sin säng en stund eller nallen sitta i fåtöljen framför TV-n. Nu får fantasin en rejäl skjuts och en ny värld öppnar sig för barnet. Tvååringen tar den klassiska småbarnsleken tittut till en ny nivå genom sin längtan att själv vilja gömma sig. Kurragömma bygger precis som tittut på att föräldern eller barnet ska hittas. Någon gömmer sig och kommer sedan fram. Ett kul moment och en glädjens eufori varje gång ni ses igen! Titta, pappa gömde sig i badkaret. Mamma, vad gör du där under köksbordet? Först skräckblandad förtjusning – sedan återförening!

Tomas Rahm förklarar dessa lekar med att barnet försöker få makt och kontroll över det som känns läskigt och otäckt, till exempel att bli lämnad av sina föräldrar, förutom att det är himla kul att gömma sig, vänta och bli hittad. Prova själv får du se!

Även i treåringens värld är det viktigt med låtsaslekarna, men nu är det mer på riktigt. En treåring både vill och kan hjälpa till, ställa in i diskmaskinen, torka med trasa och till och med torka golvet. Och det är inte bara kul för både barnet och föräldrarna utan ger barnet en viktig känsla av delaktighet. Ett sätt att försöka begripa sig på de vuxnas mysterium, allt det där som är lite underligt men också spännande. Åka bil, gå till jobbet, laga mat och så vidare. Mammas eller pappas väska blir viktigare än alla andra väskor eftersom det är en symbol för vuxenlivet.

Treåringen överdriver
I treårsåldern överdrivs könsrollerna ofta rejält i lekarna, något som ofta debatterats av både föräldrar och experter. Enligt Tomas Rahm är det dock ingen större fara att flickor frossar i prinsesskläder eller att pojkar vill leka med svärd. Han menar att även detta är ett försök att få grepp om världen, precis som viljan att ställa frågor till sina föräldrar. Vetgirigheten är en fantastisk egenskap som utvecklar barnet och som vuxen är det viktigt att ta frågorna på allvar, även om det förstås kan bli tröttsamt. Varför är himlen blå? Varför är farmor så gammal? Varför har den där tanten bara ett ben? Hur fungerar ett lok? Det är inte alltid man vet, men då kan man säga det. Treåringar förstår betydligt mer än vad vi vuxna ibland föreställer oss. Psykologerna menar att det är i treårsåldern barnet börjar kunna tänka mer avancerat. Bara en sådan till synes enkel sak som att han eller hon kan planera framåt. Det finns inte bara nu, utan även sedan och i morgon. Barnet har kvar sina inre bilder på ett helt annat sätt och kan ta minnet till hjälp om de till exempel är ifrån sina föräldrar eller om någon pratar om en speciell situation. Den här förmågan förändrar egentligen barnets världsuppfattning och bidrar också med en helt ny trygghet. I förlängningen ger det också en känsla av säkerhet.

Ängslig i fyraårsåldern
Ofta när det gäller barns utveckling tar barnet två steg framåt och sedan ett bakåt igen, allt böljar upp och ner och det som var jättekul en månad kan vara läskigt nästa. Väldigt tydligt är det här när barnet kommer i fyraårsåldern och en ny sorts ängslighet dyker upp hos många barn. Man kan säga att det blir baksidan av treåringens härliga underfundiga vetgirighet och kontentan av barns fantasifulla livsinställning. Fyraåringen börjar förstå att alla mår inte lika bra, att barn svälter, att hela städer förstörs i krig – och att alla ska dö någon gång. Som om världens alla faror inte vore nog så har barnet även sin livliga fantasi att tampas med. Den som är alldeles magisk och underbar för det mesta. Det går att leka vad som helst, på vilket sätt som helst, även om de otäcka monstren (och skeletten och konstiga figurerna) tar sig in i medvetandet, också.

En typisk grej som dyker upp i fyraåringens och femåringens värld är skryt och halvsanningar. Plötsligt är det roligare om pappa släcker häftiga bränder än jobbar på kontor eller att familjen ska få fem nya bebisar i stället för en!

Föräldra- och barnpsykologen Marie Carlsson, med lång erfarenhet från BUP, tar dessa utbroderade historier med ro och säger att beteendet är rätt harmlöst så länge det handlar om mindre lögner och inte sker så ofta. Man kan se det som en del av barnets magiska tänkande men också som kontentan av fyraåringens allt mer flödande tal och lätthet att vandra mellan verklighet och fantasi.

– Det här sker oftast omedvetet hos barn och den lilla lögnen kommer i samma stund som den sägs, visst kan det leda till pinsamma avslöjanden men det bekymrar inte barn i den här åldern, berättar Marie.

En del barn har så lätt att fantisera i den här åldern att de faktiskt upplever sina fantasier som verkliga och då kan man som vuxen självklart behöva prata med barnet. En femåring har, trots sitt många gånger kavata uttryckssätt, inte förmågan att resonera abstrakt om fantasi, verklighet, sanning och lögn så håll samtalet enkelt och krångla inte till det. Betona vikten av att säga det som är sant, men var odramatisk.

Som förälder är det viktigt att inte begränsa barnet för mycket, att låta fantasin ta plats i leken och i barnets värld. Försök att ge barnet plats för lek där det kan röra sig, springa, hoppa, klättra och dansa. Leken hos barn är förstås en sann glädje men även en grund för den intellektuella och sociala förmågan. Ibland tar barns lekar tid och därför är det viktigt att man som förälder inte går in och avbryter för ofta. Självklart ska man vara i närheten eller se till att bjudas in till ett kafferep eller en cool fäktningsturnering men försök att så långt det är möjligt se leken ur barnets perspektiv. Kanske kan man vänta en liten stund med middagen eller den planerade utflykten om barnet leker intensivt. Om man måste avbryta leken kan man förbereda barnen genom att signalera att det snart är mat till exempel. Då behöver inte leken ta slut, utan barnen kan ta en paus. Glöm inte bort att fantasi för med sig röra och stökigt rum, låt barnet spinna loss och så kan du först när leken är avslutad betona vikten av att städa!

Alice kom som bekant inte från Underlandet, utan från Lewis Carrolls huvud. Men om han inte skrivit ner berättelsen hade vi alla varit fattigare. En viktig del av en välutvecklad fantasi är därför att dela med sig av den. Låt ditt barn berätta sagor och spinn loss tillsammans vid nattningen. Förringa inte ditt barns magiska tänkande, försök snarare att lära dig av ditt barn och sluta tänka på vad alla andra tycker. Tänk vad kul om du kommer till förskolan i morgon i mantel eller med en knasig hatt på huvudet. Vad mycket kul som kanske skulle hända då, det vet du ju inte förrän du har provat.

 

Så kan du hjälpa till:

  • Lyssna på ditt barn och ta inte över, ge barnet chans att brodera ut berättelsen även om det ibland tar tid. Behövs det kan du komma på inledningen och så får barnet fortsätta.
  • Uppmuntra ditt barn att tolka sina teckningar och målningar. Säg hellre ”Vilka fina färger du använt” i stället för ”Åh, vilket fint hus”.
  • Gå inte igång för mycket på stök och bök hemma, ta det senare. Kanske kan soffan få vara ett mystiskt sjörövarskepp en hel kväll?
  • Väck lusten till lek, ta barnet till parken eller skogen och ta vara på barnets egna idéer i leken. En fälld trädstam kanske ser helt annorlunda ut för ditt barn än för dig!
  • Delta gärna i leken, om du klarar av att låta barnet vara i fokus. Även om det inte var ambitionen från början är det lätt hänt att börja styra, ta ledningen. Ge barnet frihet i stället.
  • Var inte för nojig om barns lek hettar till ibland, i leken får barn träna sig på att lösa konflikter och tvister. Så länge ingen är ledsen eller gör sig illa behöver vi vuxna inte blanda sig i, men var i närheten och håll koll.
  • Många barn tycker om att leka med knallpulverpistoler och andra leksaksvapen, dels för att det är spännande, dels för att det är ett sätt för barnet att bearbeta känslor och upplevelser. Det viktigaste är att barnet har en vuxen att prata med om dessa lekar, om det behövs. Då kan du också som vuxen förmedla dina värderingar vid ett sådant tillfälle och inte mitt i leken. Uppmuntra dock barnets kreativitet och fantasi genom att låta barnet skapa sina egna vapen, av till exempel pinnar och annat.

Av Ulrika Fürstenhoff


Stäng

PRENUMERERA


Det här är föräldrar och barn

Föräldrar&Barn ger ditt barn ett försprång i livet! Vi vill ge alla mammor och pappor en härlig start och fortsättning på ert nya liv. Föräldrar & barn fungerar som en inspirerande, lärande plats för hela familjen. Bebisen, barnet, föräldrarna – alla är lika viktiga! Föräldrar&Barn går på djupet kring alla de områden som handlar om liv och utveckling – det stora förunderliga som händer, men också de praktiska, nära och konkreta frågorna. Vi har en gedigen samlad kunskap och ligger i framkant vad gäller senaste forskning på skiftande områden. Vår tidning ger dig trygghet, mod och glädje på livets resa med din familj.

Vill du prenumerera på Föräldrar&Barn? Det kan du göra digitalt. Vi finns på:

readly.com

ztory.com

Trevlig läsning!